Man har faktiskt ingen aning.
Kategori:
Ingen alls.
Hur mycket man än tror att man vet och hur mycket man än känner någon, så är det inte alls säkert att man vet den personens historia.
Den där historian som jag tror så många av oss bär på.
Det kan vara saker som livet låtit oss möta utan att vara förberedda eller saker som händer utanför vår påverkan.
Vi har nog alla saker som vi omsorgsfullt stoppar i en låda eller i ryggsäcken för att ta tag i senare, det är ivarje fall vad man tänkt.
Tiden att öppna lådan blir aldrig av utan helt plötsligt far lockat upp och allt gammalt hamnar i knät på oss igen.
Så vem du än möter så har vi ingen aning om vad han eller hon har i sin låda, hur mycket saker som stoppats undan till "en annan dag"
Man lägger en massa energi på att hålla locket på plats så man kan fortsätta framåt, så som vi är lärda.
Framåt är riktningen hur tufft vi är har det.
Men nuet då?
Får nuet någon plats?
Eller är vi för upptagna med att hålla tillbaka dået?
