Vågar man ta emot den hand som sträcks ut?
Kategori: Dagbok
Det är en sak att önska sig saker. Till exempel som att gå ner i vikt.
Rätt lätt att säga " åh vad jag önskar jag kunde gå ner några kilon"
Minns så väl i min unga tonårs tid. Jag tyckte jag var så himla tjock, jag bantade, åt keso, åt ingenting, kräktes och rökte. Om man slutade röka gick man ju upp i vikt, så tänk om man går ner i vikt om man börjar? Det gör man inte. Det vet jag nu. Och nu är jag även rökfri sedan ett år tillbaka. Då handlade det om nått kilo upp och ner ville absolut inte ligga över 85 gärna 80.
Men nu då???
30 kilo behöver bort för all jag ska hamna på 85. 30!
Känner mig äcklig...
Nu till rubriken. En hand sträcktes ut och nu är jag rädd att ta den.
Det kan omöjligt vara sämre än att kräkas. Eller?
R
