Söndagstankar.
Kategori: Dagbok
Idag fyller jag år, hela 46!
Jag har jobbat med så oerhört mycket de senaste 20 åren, jag har bott på alldeles för många ställen, och jag har lärt känna massor med nya vänner.
Dagens tanke handlar om vad som kan hända om vi har för många val.
Visst kan det vara få förunnat att ha möjligheten att få välja vad man vill göra i sina liv, så som vart man vill bo och vad man vill jobba med, eller kanske vem eller vilka man vill jobba med.
Men det kan faktiskt bli för mycket att välja på, så att man snurrar bara runt på samma ställe och det där klivet man önskar sig, blir liksom aldrig av, hur mycket man än önskar.
STOP. Det går för fort!
Att kunna välja är en förmån vi alla borde ha rätt till, fast har vi igentligen inte redan det? Rätt att välja, tänker jag.
Det är först när man vill för mycket som man blir förvirrad, man glömmer känna efter i hjärtat vad man VERKLIGEN vill, på riktigt, inte bara en massa saker som man vill göra bara för att man har möjlighet, utan vad säger DJUPET av mitt hjärta? DJUPET.
Vad känner jag kärlek till? Vad vill jag att livet ska gå ut på?
Jag ska börja lyssna inåt, men inåt menar jag vad säger mitt hjärta, sluta lyssna på omgivningens gör eller gör inte, utan bara på mina egna gör eller gör inte, enkelt? Nja men med övning så kommer jag närmre och närmre mitt sanna jag, vem vill JAG vara.
När jag är jag kommer jag kunna stötta alla andra som behöver och finnas till för allas hjärtan, ärligt, direkt och på riktigt.
Målade denna här om dagen, tänkte att allt mellan sol och jordens allra inre är fyllt med kärlek, ja hela jorden faktiskt, den är bara att hämta hem! Ge kärlek, få kärlek, tänk så enkelt.
Så från solen, genom grönskan, över stormiga hav upp på stranden, ner i jorden mot jordens kärna, och sen ett hjärta som binder ihop allas vår kärlek till jorden.
