Depressionens baksidor
Kategori: Dagbok
Absolut påverkar vädret hur jag mår, för mig är hösten värst och för att vara mer specifik. November, månad 11 av 12.
Tänker ofta på alla ute i landet som mår dåligt på grund av alla de olika omständigheterna som påverkar oss, och att det oftast inte alls syns utanpå.
Om alla kunde se en deprimerad persons känslor, ångest och allt som vi slängs emellan känslomässigt så skulle det såklart vara lättare att förstå.
Ibland drar jag hig undan för att hjärnan behöver vila från alla ljud som finns runt i kring, ibland är jag hyper på, och hittar på en massa saker, jag kan känna mig oävrvinnliga och kan inte riktigt ens föreställa mig några konsekvenser. Allt är bara toppen, för att i nästa sekund eller dag bara vara övermäktigt igen. Nästan så man vill kräkas, sån ångest får jag.
Om jag lär mig nåt? Inte då, och så här håller det på.
Jag får ibland rådet att gå och prata med något, tro mig när jag säger, jag har pratat med många många, en del bättre och en del sämmre än andra.
De gånger som jag väl sitter där så förminskar jag gärna mig själv, uttrycker mig gärna:
Jag vet att jag är fånig men...
Det är klart att jag vet bättre...
Jag borde klara detta på egen hand...
Nu finns det ju olika sorters hjälp, terapi är en, men eftersom jag inte riktigt tar till mig utan bara sitter där och tycker att jag slösar deras tid, så blir det svårt. Tänker mest på vad klockan är.
Så, jag som många andra sväljer piller var dag, jag har två sorter, en för det ena och en för det andra, kan inte ens våga tän ka tanken att vara utan dem, såklart har jag gjort uppehåll de gånger jag känt mig på banan och att jag sitter i förarsätet.
Varje gång (även om det varit olika länge) så har jag gått till baka och bett om förnyade recept, för att börja o igen...
Säkert 1000 gånger har jag fått höra av andra att tabletter inte är lösningen men för MIG har just dessa gjort att jag står ut de många gånger,när svakan kommer. När det krachar.
Vi har alla utmaningar i livet, min är att jag inte behöver genomföra alla ideèr som jag får för mig.
Eller byta jobb och företag om och om igen pga av skräcken att bli uttråkad.
Detta är en del av mig, jag lovar att göra det bästa av det, även om det inte syns utanpå.
Kram/Rony
