Det är ju inte klokt!
Kategori: Dagbok
Som ni läst tidigare så har jag tuffare perioder ibland.
Efter att tiden går så har jag försökt lära mig att ta hjälp i tid, att få nya recept är superenkelt på 1177 men att få månsklig kontakt, nja där finns mer att önska.
För ett par veckor sedan så ringde jag för att förnya mitt recepr, blev snabbt upplyst om att jag kunde faktiskt lösa det utan att ringa, kände mig som om jag gjort fel och stört dem med en sån simpel sak.
Nu har jag lärt mig.
När jag nu ändå hade dem på tråden så talade jag om hur jag mådde och önskade en träff men någon på vuxenpsyk.
Efter några dagar kom det en kallelse i brevlådan....
Jippie....fick en tid, i MARS ?? Jösses, tänkte direkt på de som verkligen behöver hjälp.
Det kan vara förödande att vänta så länge..... Visst finns akuten med det kan lätt göra att den som mår dåligt, mår ännu sämre, man vill ju inte besvära mer än nödvändigt.
Var rädda om varandra, vi har oss bara till låns.
