Nio månader sen sist,
Kategori: Dagbok
Och mycket är annorlunda.
Och, tänk, vi bor kvar på samma ställe :-)
Nytt jobb i Köping.
Den egna butiken som kunderna verkar uppskatta och med ett sortiment som växer i rasande fart!
Och Covid-19
Tänk hur det kan bli, hur sårbart en planet kan vara och så rysligt fort det går för ett virus att spridas.
Och som i ett trollslag blir allt annorlunda.
Man kan inte träffas som vanligt, kramarna är få, hur långt är igentligen 2 meter.
"Står inte han lite nära?"
"Undrar om hon tycker jag står för nära"
"Vågar jag hjälpa barnet som tappat bort sina föräldrar"
En vanlig förkylning så blir man hemma, Covid-19 test på det, i bilen, på en parkering med människor (som gör att fantastiskt jobb) som har munskydd och handskar och står utanför bilen, lämnar över ett testkitt med tydliga instruktioner.
Man är på spänn mest hela tiden.
Varför hostade hen rakt ut.
Varför är inte det där snoriga barnet hemma.
Skulle inte den åldersgruppen sitta i karantän?
Undrar om hen tvättat händerna.
Är skärmen på MC Donalds spritad som det står?
Nu går det ju inte att gå runt och hålla allt detta i huvudet, men om man slappnar av, vad händer då.
Hur som helst är testet lämnat, och svaret kommer ju berätta om jag kan gå till jobbet eller inte.
Så i dessa tider, glöm honungs te och en Alvedon på morgonen, nu är det bara vara hemma som gäller, en tops i svalget och sen vänta.
En till 4 dagar. 4 dagar? Hur sjuk har man inte hunnit bli då, om det vill sig illa.
Har även en liten kö på Reiki behandlingar, men med 1,5 meters avstånd så blir det inte riktigt som det brukade.
Inget är som vanligt i världen upp och ner.
